Storebro är en liten levande och väldigt trevlig bruksort. Till stor del kan nog Storebro tacka Ivar Gustavsson för detta. Tänk att en person kan betyda så mycket för en ort. Finns det vilja så går det, det har bevisats för oss nu. Ivar dog strax efter millenniumskiftet och bidrog mer eller mindre under hela sitt liv till Storebros utveckling.

Nu bevisade Yvonne och Dick att med deras vilja och de förutsättningar som Storebro bjuder på så går det utomordentligt bra att ordna en mycket lyckad träff i Storebro. De har höjt ribban ordentligt för träffarna, det blir svårt att överträffa.

Vi blev varmt välkomnade med fika när vi anlände på fredagen. Lite senare åt vi gemensam middag i den lokal Yvonne och Dick hade hyrt för hela helgen. Vädret var lite ostadigt och sommarvärmen hade inte riktigt infunnit sig så att ha tillgång till lokal med toa mm var perfekt.

Som vanligt hade vi trevligt umgänge med både gamla som nytillkomna träffdeltagare. Tänk att det är så berikande att träffa nya människor och ta del av nya intryck och reseerfarenheter.

Lördagsmorgonen väckte oss med ett visst smattrande på taket. Men regnet upphörde och uppvaknandet infann sig. Under dagen skulle några korta men oberäkneliga skurar störa oss lite. Vi började med att ta oss ner till bruket som numera är en båtbyggarfabrik. Håkan tog emot oss och gav oss en god inblick i båtbyggarnas villkor och miljö. Efter att ha sett det mycket omfattande hantverk det är att bygga en Storebrobåt känns båtarna verkligen prisvärda.

Vi trodde inte det var möjligt att få fram så fina ytor som snickeriet och lackverkstaden erbjuder, att få känna på de silkeslena trädetaljer som skall sammanfogas till en båt var en bland många upplevelser under besöket.

Vi fick höra om hur båtbyggeriet uppstod, självklart var det Ivar som jag skrev om inledningsvis som med hjälp av baltiska flyktingar började med roddbåtstillverkning.

Efter rundturen i fabriken bjöd Yvonne och Dick på sopplunch, något som uppskattades framförallt av damerna som slapp lunchbesvär.

Därefter drog vi oss ner till Visans skepp, en oerhört fin skeppssättning med 20 stenar. På båda sidor på stenarna finns svenska kända visor, som sjungits på 1900-talet, som inskriptioner, summa 40 visor. Skeppssättningen är belägen alldeles ovanför dammen i Storebro så den ligger väldigt vackert. Och vem tror ni har ordnat med denna? Ivar så klart.

Med trubaduren Inge och han dragspel sjöng vi några av de fina visorna, och känslan att stå här i denna skeppssättning men den fina utsikten och sjunga var en kick för både kropp och själ.

Vi fick en stund på eftermiddagen att resonera om resplaner och idéer för sommaren.

Dick tände storgrillen och vi kände hur grilldofterna spred sig när vi grabbar började grilla. Yvonne hade ordnat en väldigt god potatissallad och grönsaker till detta. Damerna kunde därför precis som vid lunchen slippa arbetet med middagsbestyr. Det var bara att gå och sätta sig till dukat bord. Grabbarna kom sedan in med de nygrillade köttbitarna och vinet korkades upp. Jag behöver väl inte säga att stämningen infann sig fortare än kvickt. Några historier berättades och sedan infann sig Putte med hustru för att underhålla oss med musik och dans. Klockan hann bli en hel del innan lakanen skulle omfamna den festande kroppen.

Söndagsmorgonen var regnfri, det vill säga helt tyst. Det är rätt härligt att vakna ute i skogen när det är helt tyst. Sen kommer fåglarna med sin sång, samtidigt som skogens doft av utslående växter och gröda svagt stimulerar luktsinnet. Det är så man vill vakna i husbilen.

Inte heller nu behövde vi göra så mycket till frukost. Det stod färdigdukat igen. Yvonne hade återigen förbarmat sig över alla damerna och gett dem semester genom att fixa den gemensamma frukosten. Jovisst tycker någon, det finns herrar som fixar frukosten också, men med risk för att ha helt fel tror jag ändå att det är damerna som är dominerade i köksdelen i husbilen.

Efter frukosten drog vi oss ner till bruksmuséet där Tage tog emot oss och gav oss en historisk tillbakablick på bruket och dess utveckling, Ivars betydelse för orten och vad Storebro är idag.

Museet har en samling av bruksföremål som hjälper oss att känna historiens vingslag. Återigen hittar jag saker och föremål som man använde som liten/yngre och nu finns dessa på museum. Det är då man känner att det gått en massa år, någon skulle nog säga att man blivit äldre, men det är väl helt fel?

Våra upplevelser i Storebro känns väldigt stimulerande, vi har blivit mycket väl omhändertagna med måltider och omtanke. Yvonne och Dick har verkligen lagt ner sin själ i denna träff. Vi tackar för en mycket trevlig och väl genomför träff, den blir som jag skrev inledningsvis, svår att överträffa.

Och vi kanske skulle rikta ett tack till Ivar i hans grav för att vi fått uppleva delar av hans livsverk.

Lasse