HUSBILSTRÄFFEN
                
 


Ängelsbergsträffen
1 - 3 juni 2007


Vill ni se bilder från denna träff så kan ni klicka här.

 
 

När vi vaknade på fredagsmorgonen var det regn och rusk och bara 12 grader. På jobbet under dagen började det lätta, men det var fortfarande molnigt. Kändes som en dag i april. Almanackan och vädret hängde liksom inte ihop riktigt. Men efter jobbet satte vi oss i husbilen och styrde iväg mot Ängelsberg. Som vanligt när man skall igenom Stockholm är köerna hemska. Trots att Staden vuxit i folkmängd har trafiklederna knappt byggts ut någonting. Man vill nog få en total trafikinfarkt, och det vette tusan om man kommer att göra något åt trafiken vad som än händer. Vi kröp fram. Men vi hade ett trevligt mål att se fram emot och några timmar senare rullade vi in i Ängelsberg och in på träffområdet där Gunilla och Henry och alla tidigare anlända välkomnade oss. Nu var vädret klart men kyligt. Så fort vi parkerat fick vi varm korv med bröd av Henry och Gunilla. Vi hälsade på alla och på de som rullat in tidigare under kvällen. Så fort vi kom förbi Gunilla och Henrys bil var det bara att ta en korv till. Det verkade som korvarna aldrig ville ta slut. När sista bilen anlänt och alla fått åtminstone ett par korvar var och Henry och Gunilla ville bli av med de sista, så hotade Henry med att ta betalt, och då kom alla och vips var de sista korvarna slut. Alla såg fram emot sommaren och samtalsämnena fokuserades kring sommarens planerade resor och diskussionen var livlig. Till slut tog dock kylan ut sitt och vi gick in i våra bilar och kröp ner bland varma lakan.

Lördagsmorgonen bjöd på både värme och sol och frukosten kunde avnjutas ute. Strax därefter var det dags för Melodikrysset. Detta är Gunilla och Henrys passion och de hade mailat till programledningen så vi blev alla varmt välkomnade av programledaren i radio. Det var riktigt roligt. Jag kan för egen del konstatera att detta var inte min starka sida, ej heller min svaga sida, utan det måste varit min obefintliga sida. Men roligt var det och med samlad kompetens och lite glada tillrop fick alla, alla rätt. Några var till och med så duktiga att de kunde svaret långt innan frågan var uttalad och ropade svaret till oss andra, så ibland kändes det nästan som att lyssna på en repris när vi hörde des sista orden i frågan som då redan var besvarad.

Efter Melodikrysset botaniserade vi bland Ängelsberg konditorier och kaféer och åt en riktigt god räkmacka på det väldigt trevliga Englaro. Trevlig miljö, trevlig personal och en härlig utsikt över sjön Åmänningen nedanför.

Därefter var det dags för en guidad tur på Engelsbergs bruk, ett världsarv sedan 1993. Tänk att man bara hade bruket igång under tre månader per år när man hade vattentillgång för att driva verktyg och hammare. Hans, vår guide, guidade oss och gjorde rundturen till en verkligt givande stund. Att han var ordförande i Piloteklubben applåderades av de Piloteägare som var med på träffen. Att skriva alla fakta här gör jag inte, det finns att läsa om på annan plats. Jag fastnade dock för ordet klensmed. Klen kommer från tyskans klein, liten. Klensmederna smidde således mindre detaljer. Sen kan man inte undgå att tycka att livet måste varit oerhört hårt för de stackarna som jobbade med smide under stångjärnshammaren slag. De blev döva ganska fort. Tack och lov att vi lever nu och inte då.

Efter guideturen var det dags att gå ner till Ängelsbergs järnvägsstation och ta färjan Petrolia över till Oljeön. Där väntade guiden Maria på att ta emot oss. Maria hade guidat i åtta år på Oljeön och gav oss en levande bild över hur Per August Ålund utifrån en bra idé och tomma händer skapade det som nu är världens äldsta bevarade oljeraffinaderi. På den tiden hade man ingen nytta av bensinen eller oljegasen som man kallade det för. Förbränningsmotorn var ju inte uppfunnen. Bensinen fick dunsta bort. Men alla andra oljor och paraffin kunde utvinnas till ett antal produkter. På Oljeön byggde man också egna oljefat i trä. Man hyvlade till bräder som bildade fatsidorna. Dessa tillhyvlade plankor kallas laggar. När ett oljefat inte skulle användas mer sålde man varje planka/lagg och de passade bra som skidor, inoljade och fina gled de över snön. Därav ordet laggar för skidor. Hanteringen på raffinaderiet var väl inte den mest hälsosamma så Per August Ålund dog efter sju års arbete på Oljeön. Hans verk levde dock vidare i många år.

Efter guideturen färjades vi tillbaka till Ängelsberg. Vi promenerade bort till vår uppställningsplats och tog det lugnt en stund i eftermiddagssolen innan vi drog igång middagsgrillandet. Som vanligt skötte herrarna den mycket komplicerade grillningen medan damerna ägnade sig åt den enklare matlagningskonsten med att koka potatis, skära sallad, duka, och ordna förrätten och allt det där enkla som herrarna inte klarar av. Middagen avnjöts med gott sällskap, sånger, dragspelsmusik och lite historier. Kvällen var riktigt varm jämfört med fredagskvällen, men efter kl 22 började de som var lite försiktiga med vinet att frysa. När solens strålar dalat kändes en varm husbil gemytligare är att sitta ute varför middagsborden tömdes och försvann in i husbilarna packningsutrymmen.

Söndagsmorgonen bjöd också på strålande väder och vi kunde konstatera att många under gårdagen fått en rödfärg som vilket nykokt kräfta som helst kunde vara avundsjuk på. Vi åt vår frukost ute, pratade i grupper om diverse och under förmiddagen började bilarna så smått styra hemåt.

Vi tackar alla Gunilla och Henry för en mycket trevlig träff med allt från trevlig miljö och gott sällskap till mycket givande guideturer. Ängelsberg återvänder vi gärna till!