Husbilsträffens Moselresa 2006
med start lördagen den första juli.
Bilder från resan hittar du HÄR.
 
 
 



Vi startade på eftermiddagen för färd mot Malmö. Det var rätt varmt, första rasten tog vi i Jönköping. Vi anlände till Malmö vid 11-tiden på kvällen och sov över hos bekanta. På söndagen åkte vi och fikade med våra kompisar. Sen var det dags att åka över Öresundsbron, åka de 20 milen motorväg i Danmark och ta färjan mellan Rödby och Puttgarden. Väl framme i Puttgarden tog vi oss en titt i boardershopen. En flytande byggnad i fyra våningar med hur mycket spritdrycker som helst. Därefter bar det av mot Heiligenhafen. Strax innan Fehmarnsund blev det tvärstopp på vägen och vi blev sittande en timma i kö, det hade varit en olycka på bron. Det var inget att göra utan att vänta. Vi lagade till en matbit och satte oss ute och åt på vägen. Kö när man åker husbil är väl inget problem? Väl framme i Heiligenhafen så väntade Kenta och Anki, Freddy och Gun, Vello och Marianne och under kvällen dök även Yvonne och Dick upp och Karl-Erik och Eini upp. Vi gick ut och åt tillsammans och njöt av det varma vädret. Därefter fikade vi vid husbilarna, innan kvällen övergick till natt.

Nästa dag körde vi bort till Calles och tittade på vad som fanns vid vad som kändes vara en taxfreebutik. Sen var det en trafikfylld autobahn som väntade med ca 35 mil. Vi rastade och tankade. Sen körde vi av mot Goslar och den lugna landsvägen var en befrielse jämfört med den lastbilsfyllda autobahn. Goslar var en trevlig stad med skifferväggshus och en gammal fin stadskärna. Vi gick runt och njöt av staden. Sen var det dags att ta sig över en bergskam, 600 meter över havet till Lautenthal. Lautenthal ligger 314 meter över havet. Vi hittade en trevlig stellplats där vi grillade och hade trevligt hela gänget. Rapsbaggarna gjorde dock att vi kom i säng ganska tidigt.

Därefter var det dags för autobahn igen i tryckande värme, resterande 35 mil ner till Koblenz. I Koblenz väntade resten av gänget, Rune, dock utan Anita, Åke och Doris, Inger och Ingemar. Tobbe och Kerstin kom under eftermiddagen. Till middag dukades det långbord och vi var totalt 10 bilar med 19 personer. Det var 29 grader varmt klockan 9 på kvällen, vi njöt av den tropiska kvällen. Mitt emot campingen, på andra sidan Mosel, vid Deutsches Eck, hade tyskarna storbildstv och en jättefest med tiotusentals personer. Stämningen var hög hos tyskarna tills fransmännen slog dem i fotbolls-VM. Då blev det alldeles tyst. Vi umgicks hela kvällen och hade det trevligt och led med tyskarna och deras nederlag. Å andra sidan hade dom gått rätt hårt åt svenskarna när vi förlorade.

Morgonen därpå efter en varm natt startade vi färden mot en husbilstillbehörsfirma som dock var så liten att den inte var värd besöket. Tio husbilar rullade in samtidigt på parkeringen. Personalen blev säkert skrämda. Så många kunder hade nog inte besökt butiken samtidigt sen invigningen….? Därefter fortsatte några mot Polsch som hade en större husbilstillbehörsbutik. Vi andra fortsatte in i Moseldalens mynning och fick uppleva äventyrets början. Det var fantastiskt. Höga berg, vinodlingar, mysiga små byar, ett strömt vatten med båtar och pråmar. Nu kände vi att vi var i Moseldalen. Efter några mil styrde vi upp färden från dalen upp på slätterna och ner i dalgången där slottet Burg Eltz var beläget. En häftig riddarborg från tidernas begynnelse, nu i 33 generationers ägo. Bland rustningar, svärd och häftiga vapen, gick vi runt i medeltidsrum med vackra möbler, väggmålningar och burspråk. Efter borgbesöket körde vi mot Cochem där vi stannade på campingen. Vi började med att ta ett dopp i Mosel. Det var säkert 25 grader varmt i vattnet och lagom strömt för att ligga och simma i. Sen var vi några stycken som cyklade in till Cochem, vandrande bland husen och åt en god middag med utsikt över Mosel. Väl tillbaka på campingen var det sedvanliga långbordet som gällde, med fika och trevligt umgänge. Vi gick till sängs vid 23-tiden och det var 26 grader, men nu hade det börjat regna och åska. Skulle vi få det svalare? Det var något alla hoppades. Natten var en bastuupplevelse.

Vi började morgonen med ett dopp i Mosel. Det känds mer strömt idag men lika skönt med minst 25 grader i vattnet. Sen bar det av in mot Cochem, för rundvandring bland korsvirkeshus, affärer med allehanda utbud och givetvis provning av lokal tysk korv. Vi njöt av miljön. Sen bar det av ner mot Zell. Några valde att cykla delar av den vägen. I Beilstein fanns trevliga små terrassrestauranger som bjöd på fin utsikt och kall öl. Vi lärde oss att öl under 5 % räknas som alkoholfri. Därefter fortsatte vi ner mot Zell och där väntade en vinprovning. På temat ”Har ni den rätta smaken, har vi det rätta vinet” fick vi prova åtta olika sorter. Det handlades friskt efter provningen. Därefter gick vi till en terrassrestaurang och åt middag där stämningen stod högt i tak efter vinprovningen. Efter middagen var alla ordentligt mätta och belåtna och gick mot husbilarna för det sedvanliga eftersnacket. Denna kväll stod vi i Kaimt, mitt emot Zell ca 3 meter från Moselstranden. Zell visade sin bästa sida i den sena kvällssolen.

Nästa dag vaknade vi av att en av traktens bönder ställde sin traktor på tomgång kl 7.16 på morgonen bredvid husbilarna. Han skulle hjälpa till att spruta vinodlingen bredvid oss. Jag vill påstå att vindoften luktar betydligt bättre än tomgångsdiesel. Nåväl, 15 minuter senare var de slut med terroriseringen och vi trodde lugnet skulle lägga sig. kl 7:30 började dock kyrkklockorna att ringa. Här ska ingen få sova minsann. För vinodlarna är det hårda villkor som gäller. När det är som varmast börjar de ofta jobba kl 3 på morgonen och jobbar fram till kl 9. Sen är det för varmt för att jobba i vinsluttningarna. Under dessa villkor kan de säkert vara avkopplande att lyssna på kyrkklockornas klang. Vi var i alla fall klarvakna nu. Vi körde ut från Kaimt över bron till Zell, och fortsatte söderut i den gröna prunkade Moseldalen. I det lilla samhället Burg hade man dragit vägen utanför samhället. Vi tog av och körde igenom. Vi konstaterade snabbt att vi borde ha kört utanför istället. De samhällen som är sevärda har ingen yttre genomfartsled och de samhällen som man inte behöver se kan man tryggt passera på den yttre genomfartsleden.. Nästa stopp var Traben-Trarbach. Vi gick runt och tittade. Vi tog oss också upp till borgruinen Grevenburg. Där var utsikten över Mosel och Traben-Trarbach magnifik. Vägen till Grevenburg var dramatisk utan räcken på höga höjder, hårnålskurvor och 20 % lutning. Vi fick gå sista biten och jag fick backa husbilen. Vi fortsatte sedan mot Wolf, ett litet mysigt samhälle med smala gränder och pittoreska hus. Det var alldeles för trångt att köra husbil i Wolf. Tyvärr hittade vi inte vägen på Mosels östsida utan blev tvungna att åka över till västsidan. Efter en stund kom vi till Bernkastel-Kues där vi parkerade på campingen. Vi tog cyklarna till stan och vandrade runt i en sagovärld med alla utsirade korsvirkeshus, vackra skyltar, mysiga små affärer, trånga gränder, hängande vinrankor och en oerhörd blomsterprakt vid nästan varje fönster på husen. Vi provade först det kända Eisweinet och det hade en smak över förväntan. Därefter tog vi ett glas vin på en restaurang och njöt av vin, miljö och folkvimlet. På kvällen grillade vi. Natten smög sig på och nu var det bara 23 grader så vi fick en god natts sömn.

När morgonen infann sig bestämde vi oss för att vara kvar i Bernkastel-Kues. Vi började med att cykla in till stan och gå runt och fotografera och filma. Nu var det inte varmare än 27-28 grader i skuggan. En kort regnskur kom och det kändes riktigt skönt. Därefter återvände vi till campingen och hämtade resten av gänget. Vi begav oss återigen ner till stan, och nu för att prova viner på Vinotheket. För 12 euro fick vi prova 130 olika viner. Man kunde dricka hur mycket man ville. Principen var enkel, de viner som inte föll i smaken spottades ut, de som var goda fick passera genom strupen för att på så sätt ytterligare skapa smak på sin väg ner i magen. Ingen klarade nog att prova mer än 25-30 sorter. Sen gav smaklökarna upp. Efter några timmars provande kändes det skönt att återvända till campingen. Grilldags igen. Denna dag var det några som var tvungna att åka hem till Sverige, då semestern tog slut.

Ny dag. Dags att åka till Trier, Moseldalens sista etapp i vår resa. Vi körde direkt ner till Trier och med direkt menas att vi gjorde vissa överfarter över Mosel där vi trodde vi kunde fortsätta vägen på andra sidan, men de gick inte för det var cykelbanor. Så det var bara till att vända tillbaka. Väl inne i Trier gällde det att hitta en parkering. Efter 25 minuters rundtur (vi hittar rätt bra där nu) lyckades vi dock prångla in husbilen på en ledig parkeringsplats. Porta Nigra stod först på dagordningen. Trier är Tysklands äldsta stad, med byggnader från romartiden och Porta Nigra är en sådan. Vi strosade vidare, åt lunch på torget, besåg Basilikan och katedralen. Vilka byggnader! Kurfurstens palats fick också en titt från utsidan. Sen bar det av till den gamla amfiteatern. Man måste gå runt och titta för att få en känsla för storlek och mäktighet på byggnadsverket. Vi kunde till och med gå ner under själva gårdsplanen och se en oerhörd träkonstruktion. Detta hade man byggt för att man skulle kunna hissa upp människor och djur underifrån för att på så sätt skapa effekter för publiken. Tänk att man byggt detta för 2000 år sedan. Därefter åkte vi till ställplatsen i Trier för att gå ut och äta på en restaurang bredvid. Då vi åt middagen under finalmatchen i VM och kocken var oerhört fotbollsintresserad så tog det en bra stund innan vi fick maten, så att säga. På natten fick vi hålla extra koll då ett gäng smög runt bland bilarna.

Dagen därpå var det dags att börja resan mot Sverige. Några fortsatte in i Luxemburg. Någon hade planer på att åka till Spanien. Vi var en liten skara som tog oss tillbaka norrut på autobahn för att på kvällen köra in på Greven, med en jättefin ställplats vid Dortmund-Emz-kanalen. På kvällen grillades det olika tyska korvar.

Ytterligare en dag på autobahn på väg upp mot Heiligenhafen. Vi slapp köerna i Hamburg vilket kändes mycket skönt. Väl inne i Heiligenhafen gick vi ut och tog en öl vid det lilla torget och blev plötsligt avsvalkade av en ordentlig regnskur. Det var faktiskt en härlig känsla att känna temperaturen sjunka ner till 22 grader. Vi gick tillbaka till husbilen där vi fikade och träffade flera andra husbilskompisar som vi kände. Heiligenhafen tycks vara ett populärt ställe att rasta på när man åker upp och ner genom Tyskland. På kvällen gick vi ut och åt en sista gång i Tyskland. Schnitzel var en självklarhet.

Resans sista dag påbörjades med besök i Aldi, Lidl, Familia, Callse och bordershopen. Ekvationen är enkel. Ju mer du köper, desto mer tjänar du. Sen bar det av. Kort väntan i Puttgarden, sen färjan över i ett strålande väder och genom Danmark för att avslutningsvis passera över bron till Sverige. På rastplatsen Skånegården, någon kilometer bortanför betalstationen skildes vi, de sista som åkt tillsammans. Nu har vi många minnen från härliga upplevelser tillsammans som vi får leva länge på. .

Vart ska vi resa nästa år? Vi funderar vidare. Blir det Tyskland igen?

Lasse
Husbilsträffsreseledare